Stenen har fallit
Äntligen. Äntligen är jag ifrån det där huset som har fått mig att gråta så många tårar. Jag vet att jag inte pratat mycker om det här, men jag var inte alls lycklig i den familjen. Jag tyckte om barnen, oftast. Det hade egentligen inte med dem att göra. Det hade med föräldrarna att göra, deras ständiga bråkande och en hel drös med andra saker som jag inte orkar räkna upp här.
I vilket fall som helst sitter jag nu hos mina räddare i nöden, Katey och EJ, mina lcc:er. Jag har nu en ny säng att sova i, ett nytt badrum, och en helt ny känsla. Det känns lite som en sten har fallit från mina axlar. Nu behöver jag inte oroa mig mer över vilket humör hon är på när hon kommer hem, om middagen blir stel. Nu är jag här, och jag tänker ta vara på de sista dagarna jag har med mina tyska tjejer. Ikväll ska vi troligtvis åka till Dulles Town Center, imorgon blir det DC och troligtvis något museum, och söndag blir det shopping på Tyson's Corner. Det är mycket planer nu, och jag tänker verkligen ta vara på allt. ALLT.
Det var inte alls så här jag hade planerat att min resa hit skulle bli. Jag hade så höga förväntningar, på allt jag skulle göra, allt jag skulle se. Jag hade inte ens en tanke på att man kunde hamna i en dålig familj. Över huvud taget. Och ändå sitter jag här nu.
Men det känns så skönt ändå! Jag kan inte sluta tänka på det, hur bra det känns. Jag minns inte dagen då jag senast inte grät. Jag känner mig fortfarande nere, jag ska inte ljuga, men jag känner i alla fall lite hopp. Och det känns bra. Så bra!
Nu vill jag dela med mig av helgen som jag aldrig berättade om! Moa och Frederick, Alexandria och ett spontanstopp i DC. Here wo go!
Lördag
Vaknade upp och åkte till lccn. Detta var väl i för sig inte så trevligt så sätt, men det var mitt första steg bort från allt jobbigt. Hem och göra sig iordning, och sen till Frederick för att träffa Moa! Frågan är vad vi gör egentligen, men tiden går så sjukt fort ändå! Lunch på Panera Bread (vart annars?), och sen Walmart och några andra affärer som jag inte känner igen alls. Helt plötsligt var klockan 6 och vi bestämde oss då för att äta middag på TGIF, eftersom vi fick presentkort sist vi var där. Jävlar, vilken köttbit vi beställde in. Mums! Efter mycket prat, lite gladare denna gången, gick vi över gatan till bion. Just Go With It. Shit alltså, jag minns inte när jag såg en så rolig film! Satt och skrattade nästan hela tiden, hur gött som helst! Dagen gick tyvärr alldeles för fort, men förhoppningsvis hinner jag träffa henne någon gång till innan jag åker. Eller vart jag nu hamnar någonstans.
Söndag
Gick upp till Janina runt 10, efter att ha skypat med min älskling och mamma och pappa! Hämtade upp alla tjejer och vi drog sedan till East Great Falls, för att ta metron till Alexandria, som ligger precis söder om DC. Vilken mysig stad! Så sjukt amerikansk. Tro det eller ej, men jag smakade faktiskt nåt från Starbucks som jag tyckte om. Första steget mot kaffe!
Lite spontant så där bestäme vi oss för att stanna på vägen tillbaka till bilen, vid kyrkogården där JFK ligger begravd. Vi kom dit 5:03, det stängde vid 5. Så eftersom det har pratats om att jag ska gå i rematch och så, så sa de andra att vi kunde gå över bron så att jag faktiskt kan säga att jag var i DC, så det gjorde vi. Kändes lite som en avslutning liksom, men jag vet inte. Får se om jag hittar någon familj i rematch eller inte. Kvällen avslutades med middag på Hooters, bara för att.
All and all, så var det en sjukt bra helg, och jag är glad att jag hittat bra människor att umgås med!
I vilket fall som helst sitter jag nu hos mina räddare i nöden, Katey och EJ, mina lcc:er. Jag har nu en ny säng att sova i, ett nytt badrum, och en helt ny känsla. Det känns lite som en sten har fallit från mina axlar. Nu behöver jag inte oroa mig mer över vilket humör hon är på när hon kommer hem, om middagen blir stel. Nu är jag här, och jag tänker ta vara på de sista dagarna jag har med mina tyska tjejer. Ikväll ska vi troligtvis åka till Dulles Town Center, imorgon blir det DC och troligtvis något museum, och söndag blir det shopping på Tyson's Corner. Det är mycket planer nu, och jag tänker verkligen ta vara på allt. ALLT.
Det var inte alls så här jag hade planerat att min resa hit skulle bli. Jag hade så höga förväntningar, på allt jag skulle göra, allt jag skulle se. Jag hade inte ens en tanke på att man kunde hamna i en dålig familj. Över huvud taget. Och ändå sitter jag här nu.
Men det känns så skönt ändå! Jag kan inte sluta tänka på det, hur bra det känns. Jag minns inte dagen då jag senast inte grät. Jag känner mig fortfarande nere, jag ska inte ljuga, men jag känner i alla fall lite hopp. Och det känns bra. Så bra!
Nu vill jag dela med mig av helgen som jag aldrig berättade om! Moa och Frederick, Alexandria och ett spontanstopp i DC. Here wo go!
Lördag
Vaknade upp och åkte till lccn. Detta var väl i för sig inte så trevligt så sätt, men det var mitt första steg bort från allt jobbigt. Hem och göra sig iordning, och sen till Frederick för att träffa Moa! Frågan är vad vi gör egentligen, men tiden går så sjukt fort ändå! Lunch på Panera Bread (vart annars?), och sen Walmart och några andra affärer som jag inte känner igen alls. Helt plötsligt var klockan 6 och vi bestämde oss då för att äta middag på TGIF, eftersom vi fick presentkort sist vi var där. Jävlar, vilken köttbit vi beställde in. Mums! Efter mycket prat, lite gladare denna gången, gick vi över gatan till bion. Just Go With It. Shit alltså, jag minns inte när jag såg en så rolig film! Satt och skrattade nästan hela tiden, hur gött som helst! Dagen gick tyvärr alldeles för fort, men förhoppningsvis hinner jag träffa henne någon gång till innan jag åker. Eller vart jag nu hamnar någonstans.
Söndag
Gick upp till Janina runt 10, efter att ha skypat med min älskling och mamma och pappa! Hämtade upp alla tjejer och vi drog sedan till East Great Falls, för att ta metron till Alexandria, som ligger precis söder om DC. Vilken mysig stad! Så sjukt amerikansk. Tro det eller ej, men jag smakade faktiskt nåt från Starbucks som jag tyckte om. Första steget mot kaffe!
Lite spontant så där bestäme vi oss för att stanna på vägen tillbaka till bilen, vid kyrkogården där JFK ligger begravd. Vi kom dit 5:03, det stängde vid 5. Så eftersom det har pratats om att jag ska gå i rematch och så, så sa de andra att vi kunde gå över bron så att jag faktiskt kan säga att jag var i DC, så det gjorde vi. Kändes lite som en avslutning liksom, men jag vet inte. Får se om jag hittar någon familj i rematch eller inte. Kvällen avslutades med middag på Hooters, bara för att.
All and all, så var det en sjukt bra helg, och jag är glad att jag hittat bra människor att umgås med!
Kommentarer
Trackback
