sofie

Ja, i lördags var det dags att spela igen. Upp klockan halv nio för att sedan bli hämtad av Gurre och Jeppe. Efter att ha hämtat Fredrik åkte vi upp till Elmia för att hämta scenen och stången som back-dropen skulle sitta på. Stången var ju sex meter lång så vi fick åka och köpa spännband så vi kunde sätta fast den på taket på släpet. Någon drog igång larmet och efter 5-10 minuter så kommer vakten, anfådd och trött; 'vad det ni som satte igång larmet?'. Hon verkar vara en bra vakt..

Riggen gick riktigt sakta, Oskar jobbade så han kunde inte vara med, och Jeppe kan ju inte bära så mycket heller. Efter mycket om och men var riggen färdig, med ljus och rök. Sjukt snyggt blev det faktiskt!

Vi hade blivit tillsagda att komma vid sju, men eftersom vi inte var klara förrens sex (!), så kom vi lite senare. Som vi brukar, spelade vi två akter, varav första var lam, som alltid. Typiskt svenskt att inte våga dansa och skämma ut sig. Fast engelsmannen vågade (internt kanske!).
Efter en paus så drog vi igång så in i helvete i alla fall och resten gick sjukt bra. Oskar var kung på scenen, solon på ryggen och helt galen. Det är så det ska vara. Jag var inte heller nervös under andra akten, så jag är nöjd med mitt också. Jag tror alla är det.

Igår efter att ha riggat ner (och sovit bara sju timmar) så somnade jag vid tre och sov till fem. Aah, vad skönt det var! Bandlivet är underbart.