never been one to walk alone

Skolan har alltså varit stängd fyra dagar den här veckan. Barnen är på playdate båda två och jag är alltså ensam hemma nu. Skönt.
Den här veckan har jag saknat de där hemma lite extra mycket, jag vet inte om det är att jag varit borta länge nu eller att tankarna flugit iväg lite längre än innan. Nästa fredag är det en månad! Och det vad det jag sa när jag mådde som sämst, jag sa att jag ska stanna här en månad i alla fall och sen se hur jag känner. Och jag tror jag klarar längre än så här.
Det är som i Sick Puppies låt Maybe; I've never been one to walk alone, I've always been scared to try. Och jag stolt över mig själv att jag vågade ta steget hit och inte gav upp de första dagarna. Men jag ska inte vara sentimental och tråkig, det är ju fredag!

Ah! Vad kul, Mathilda ringde precis! Mathilda som gick i min klass på gymnasiet, som varit au pair i San Francisco som åker hem om en och en halv vecka efter att ha varit här ett helt år redan! Så coolt att få prata med henne. Okej, det var bara en parentes!

Nu, ut och leka med pojken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0