sofie

Så var man hemma efter ytterligare ett rep. Åh, jag blir helt till mig, nya låten är så sjukt go. Ellen och jag satt och planerade precis hur videon skulle vara, och jag börjar få ett hum om vad jag vill att den ska handla om. Jag blir så taggad på att skriva nytt! Ny musik, ny text, ny melodi. Jag älskar det.
G la förslaget om en familjepizza om man nu skulle vara sugen (ifall någon nu inte skulle vara det?), så en fet kebabpizza blev det med extra allt. Och extra allt var det verkligen. Tror dom tog såshinken och hällde den över pizzan. Fick inte i mig så värst mycket, pizzan var ju trots allt 4cm hög så det kanske inte behövdes mer för att få i sig kalorier som räcker för hela veckan.

Dock så är det rep imorgon också, så kanske ska man lägga sig och se Sabrina och sen sova! GOD NATT.

Har varit i studion det senaste, och fått klart i alla fall en låt. Mer kommer snart, men här är Spinnin Around så länge.

 

Åh, vad jag älskar när repen går bra! Givetvis är någon alltid sen, idag var det Jespers tur. Ja, han var på gymmet och kom vid fyra. Tur att hans bror var hemma, annars hade vi fått stå ute i kylan!
Idag fanns verkligen känslan där, och vi bestämde oss för att bryta ner den nya låten för att polera de små detaljerna. Det är ju de små detaljerna som gör det, som pappa Rudolf sa. Låten blev 7 gånger bättre (just 7), och jag älskar att sjunga den. Kanske ligger den uppe på Myspacen snart, vem vet?
Jag känner för att spela gitarr, men mamma och pappa sover så det får vi vänta med tills imorgon.

Jag vet inte om jag vågar. Ena studen vill jag, nästa vill jag inte. Men jag ska.

Okej, jag måste berätta! Bandet är trött på att jag tjatar om det, men det är faktiskt ganska coolt.
Vi spelade på Trottoaren i fredags, och någon minut innan vi går på scenen så säger Oskar 'han ser ut som Jack Black', så tittar jag och håller med. Sen vänder jag mig tillbaka och då hör jag:

Han (Jack Black lookalike) : Ska ni spela Unspoken med Decent?
Jag: Nej. Eller va? Hur visste du det?
Han: Du spelade ju i Decent.
Jag: Ja.. Det gjorde jag ju.
Han: Och ni var med i Rockbron.
Jag: Ja.. Det var vi ju.. Men, hur visste du det?
Han: Äh, jag kände igen dig bara!
Jag: Jaha..? Eeh, okej!

Jag var helt chockad. Fick senare reda på att det var han Jocke, som gör Elvis grejer. Men shit, hur minns man någon efter så lång tid? Och hur minns man Unspoken som bara ligger på vår Myspace?
Men det är klart, vem minns inte ett mästerverk? ;)

Om det är någon gång jag verkligen saknat Decent, så är det nu. Vi bara körde på så in i helvete, skrev massa nya låtar hela tiden, alla hjälpte till med stämmor, text och musik och vi sket i allt. Vi sket i folk som sa vi var dåliga jämfört med andra, för det gick ändå inte jämföra sånna saker. Vi spelade bara för att det var kul och sjöng alla ord med känsla. Vi anmälde oss till Rockbron och brydde oss inte om vi skulle komma vidare eller inte, och ändå lyckades vi, med en inspelad låt med trummor från min keyboard, och en galen video där vi sprang runt på ett fält. Det var bra då tyckte vi. Vi spelade många spelningar och fick ett repotage om oss på ett program på ZTV. Nationell tv, och vi bara körde. Tog allt som det kom, brydde oss inte om hur man gör svåra tekniska saker, vi brydde oss bara om musiken, och hur bra nästa låt skulle bli.
Fan, om man kunde känna så igen.

Spelningen igår var den bästa och roligaste på väldigt, väldigt länge. Om inte bästa! (Inget slår i för sig nyår eftersom all prep var så trevlig.) Vi fick hotellrum som loge, och tanken att slänga ut tvn fanns faktiskt, fast det kanske inte hade varit så bra för framtida spelningar..!
Dessutom var det Idol-final igår, den enda Idol-säsongen som jag faktiskt har följt. Alla visste att Erik skulle vinna, och han är ju faktiskt duktig. Dock så är Calle så sjukt cool, skiter i allt, den rätta rock-attityden. Så kanske var det bra att han inte vann, så han inte behöver sjunga en Idol-vinnarlåt-ballad, som vi hört alltför många gånger redan.

Sitter och väntar på att tiden ska gå. Om exakt en timme och 24 minuter ska vi vara uppe hos Jeppe för att rigga ner. Och för första gången i YDs historia (i alla fall som jag varit med) behöver vi inte ta med vårt PA! Vi har nämligen fixat ljudtekniker och allt, så vi slipper allt jobbigt. Skönt som fan måste jag säga.
Spelningen är alltså imorgon på Stora Hotellet, som vi spelat en gång tidigare. Jag gillar scenen där, lite svårt att få igång publiken bara! Men lyckades vi sist, så kan vi säkert lyckas igen.

Vad skönt det ska bli att slippa bära toppar!!

När jag sa att profilvisningarna sköt i höjden på vår Myspace, så är det ingenting jämfört med vad det gör nu. Idag har antalet plays fördubblats, och vi har legat på topplistan i både Rock, Pop och Blues genrerna, både som band och båda våra låtar! Helt otroligt. Oskar har addat cirka 400 vänner, jag förstår inte hur han orkar.

Idag träffades jag, Oskar, Fredrik och Jeppe och satte playlisten till Stora Hotellet-spelningen den 11 december. Inte ordningen, men vilka låtar som ska med. Och vilka låtar vi la till, det kommer bli ett jävla drag. the house is rockin', don't bother knockin'..!

Tänk att det är första advent idag, och ingen snö, och ingen julkänsla. Jag avundas dom som verkligen känner att julen närmar sig. Eller ska man säga 'att det nalkas jul' (för 'lackas' heter det faktiskt inte!!) Jag tog tag i det och bestämde att på tisdag ska jag och Oskar baka pepparkakor, sätta upp julpynt och lyssna på julmusik! Något måste hända!

Imorgon ska vi repa, och oj vad vi ska repa.



Man måste ju bli lite stolt!

Igår gjorde vi klart låtarna. Eller i alla fall två av dom. Svalan hade vi helt enkelt inte tillräckligt med tid till, så den får vänta så länge. Pressure och Carry Me ligger dock ute på Myspace, kommentera gärna!

Just nu sitter jag hemma hos Oskar, han flyttar möbler medans jag smög in hit (a). I kväll är det spelning och har vi repat? Nej. Men låtarna sitter väl någonstans i bakhuvudet. Fingers crossed.

Fredag/lördag var vi i studion. Jag tycker att vi hade för lite tid på oss, men tillslut blev vi klara i alla fall. Ska tillbaka igen på fredag, jag, Oskar och Gustaf, för att mixa det sista. Sen är den klar! J-låten är faktiskt så äckligt sjukt jävla bra. Tycker jag då.
Bilder finns på Facebook och låtarna kommer väl på Myspace antingen fredag eller lördag. Spelning då också, kanske inte jättesugen på speltillfället men har vi lovat (som jag inte minns att vi gjorde, och ingen annan heller?) att spela så har vi, och då måste det göras.

Battle Studies ute idag så om John Mayer är något som ofta hörs i hörlurarna så bör man lyssna. Det ska jag.

Det är nästan lite tråkigt att inte jobba imorgon. Skulle i för sig bara jobba två timmar men jag missar After Worken som Maaartin (engelskt uttalat) hade fixat. Det hade varit trevligt faktiskt, speciellt när jag har trevliga arbetskamrater. Vi snackar musik hela tiden, vilket jag inte har något emot. Maaartin (engelskt uttalat) frågade om jag kunde jobba över vilket jag inte ens tvivlade på att säga nej till. Synd att det inte är så många fler stora mässor nu i höst..

Från det ena till det andra så ska vi imorgon infinna oss klockan 08:30 på Berghem studios. Nu är det dags för inspelning, efter en lång lång väntan. "Snart ska vi spela in!", har det låtit i ett år, dvs hela tiden jag varit med i bandet. Och när jag hörde det första gången så var det INTE första gången för dom andra.
Jag är inte egentligen helt okej i halsen, men det skiter jag i nu faktiskt. Jag är bara glad jag inte har jätteont och är förkyld. Nej, nu är det dags att mysa lite för jag har inte varit hemma sen innan jag åkte till jobbet idag!

Ja, i lördags var det dags att spela igen. Upp klockan halv nio för att sedan bli hämtad av Gurre och Jeppe. Efter att ha hämtat Fredrik åkte vi upp till Elmia för att hämta scenen och stången som back-dropen skulle sitta på. Stången var ju sex meter lång så vi fick åka och köpa spännband så vi kunde sätta fast den på taket på släpet. Någon drog igång larmet och efter 5-10 minuter så kommer vakten, anfådd och trött; 'vad det ni som satte igång larmet?'. Hon verkar vara en bra vakt..

Riggen gick riktigt sakta, Oskar jobbade så han kunde inte vara med, och Jeppe kan ju inte bära så mycket heller. Efter mycket om och men var riggen färdig, med ljus och rök. Sjukt snyggt blev det faktiskt!

Vi hade blivit tillsagda att komma vid sju, men eftersom vi inte var klara förrens sex (!), så kom vi lite senare. Som vi brukar, spelade vi två akter, varav första var lam, som alltid. Typiskt svenskt att inte våga dansa och skämma ut sig. Fast engelsmannen vågade (internt kanske!).
Efter en paus så drog vi igång så in i helvete i alla fall och resten gick sjukt bra. Oskar var kung på scenen, solon på ryggen och helt galen. Det är så det ska vara. Jag var inte heller nervös under andra akten, så jag är nöjd med mitt också. Jag tror alla är det.

Igår efter att ha riggat ner (och sovit bara sju timmar) så somnade jag vid tre och sov till fem. Aah, vad skönt det var! Bandlivet är underbart.

EPIC.